distans
Jag har på något sätt glidit mig igenom skolan när det gäller att vara godkänd på papperet i alla fall. Sen vill jag inte påstå att allt annat har varit bra.
Hoppade av nian på vårterminen och stod ändå med fullständiga betyg när allt var slut utan att ens ha kikat på ett enda nationellt prov. Vet inte hur jag lyckades, tur kanske eller så var bara min charm.
Jag har aldrig varit någon smörare, superpluggis eller nåt annat för att klara mig i skolan.På nåt vis har min oerhörda charm nåt mannen som stämplar betygen ändå, okej inte i matte.
Där hjälper fan ingenting. Inte så lätt när man hade en trångsynt omatematisk älgforskare till lärare heller.
Mitt fina leende maskerat i en pepparkaksdräkt hamnade inte på stallchefens kontorsvägg bara på grund av att det just var ett fint leende maskerat i en pepparkaksdräkt om man säger så…
Mitt söta passkort efter greklandsresan hamnade inte heller av slumpen på en av mina mentorers skrivbord.
De hamnar där just för att jag glider mig in i kön av godkända elever som man gärna ger en stjärna i kanten till.
Men nu sitter jag här och läser distans.
Helt jävla hopplöst.
Tänkte att det skulle vara smidigt att sköta allt liggandes i soffan med laptopen.
Så var inte fallet.
Det går inte att bli mer än godkänd via ett mail har jag insett.
Man kan inte bifoga sin charm, sina bedjande ögon om ett högre betyg eller sitt oerhörda intresse för just den kursen via en bifogad fil.
Jag är ett solklart IG när det gäller distans.
Jag är bäst öga mot öga
