Fröken Larsson

Jag delar inte längre korridor med femton andra.
Jag delar inte längre kylskåp,kök,soffa med femton lika slarviga människor som mig.

När jag låser upp dörren möts jag inte av min chef som är lika mycket min sambo, hyresvärd, vän och jobbarkompis.

När jag parkerar bilen parkerar jag inte bilen bredvid min grannes bil, som också är min chefs bil.
När jag stänger om mig behöver jag inte stå på givakt i dörrposten. Utan jag kan slänga mig i soffan utan dåligt samvete.

När jag släcker ljuset ser jag inte hur det lyser i min grannes fönster, som även är min chefs fönster och jag slipper höra kommentaren, varför la du dig så tidigt igår för? av min arbetskamrat.

Jag slipper också känna hur min chef luktar på morgonen, hur den snarkar eller hur den utövar sina mänskliga behov med en annan människa som är jäkligt kåt. Ingen Lånar något från mitt kylskåp, klagar på att jag inte dejtar dammsugaren eller lyssnar på fel spellista på Spotify.

Ja det är så sjukt underbart att ha mina alldeles egna lägenhet så det inte går att beskriva.