koollikokk

Är verkligen inte den typen som berättar när man vandrade sist till Kebb, utan jag är den som tänker tyst:
Vaa? Kan man gå till Käbbäänääkajjsää?

Jag njuter inte av att få dränka lingonris med mitt eget urin och vifta lite sött på stjärten efteråt, dock kan jag uppskatta när jag ser att vattnet pärlar sig utanpå duken av min gortexjacka. Jag kanske börjar bli en skogsmulle ändå?  (Förra sommaren då vi gick till Kebb, ja dåå du...)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0