Pest eller kolera?

Jag har brutit båda benen, jag känner till smärta lite grann.
Men i lördags 16.00 ville jag fan be om nåd.
23.00 efter tjat från sjukvårdsrådgivningen tog jag mig sakta men säkert till akuten i Old Betty.
För vem är nykter en lördagkväll här?
.
När man ligger ensam och trött på en brits i ett alldeles för upplyst undersökningsrum och det gör så ont så att man blir alldeles blöt i ögonen
ja då, låter njursten ungefär lika allvarligt som cancer
och man hinner inte ens tänka förrens sköterskan har stuckit in en spruta i skinkan
för man känner sig så hopplöst ensam just då liggandes under den urblekta filten från landstinget
och andra sprutan känns inte om man jämför hur hemskt det är när man ska dra bort tejpen de har snurrat runt armen femtioelva gånger efter alla blodprov.
.
Jag hade ju lovat mig själv att när jag svalde de sista penicillinet på nyårsaftonen skulle det vara det sista på länge,
ja nu har jag lärt mig att jag inte kan hålla saker som jag lovar och att det verkar vara en omöjlig uppgift att hålla mig frisk. Snälla du där uppe bland molnen, vad har jag gjort dig egentligen??!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0