Fröken Larsson

När jag jobbade på Las parkas körde grävmaskinsgubbarna kaklunch varje fredag på Bullens.

Så det närmsta jag kommit afterwork är nog när en av mina före detta chefer då och då försökte supa mig under bordet för att få någon slags extra förmån. Han visste nog inte riktigt vilken tjej han hade att göra med och det blev ingen bonus för honom, men jag fick avnjuta många glas vin och känna mig som en superwoman, trevlans om ni frågar mig.

.

Så igår spräckte jag min riktiga afterworksoskuld. Jag och en av mina kära kollegor svidade om efter vi stängt butiken och begav oss ner mot city för att möta upp resten. Jag själv hade tänkt dricka en öl socialisera mig och sedan bege mig hemåt för att kanske träna eller gör nåt viktigt.

En öl, blev flera öl och en kurrande mage på köpet.

En sväng till förorten för att slinka in på någon slags födelsedagsfest, fick världens godaste omelett till min skrikande kista, fotmassage av två starka karlar och någon öl till. Efter det begav vi oss åter igen till stället där vi började och svängde våra lurviga tills det fick vara nog. Så efter det begav jag och mina kära bodyguard oss hemåt som två slagna riddare hand i hand med en varsin trofé under armen bestående av en Honolulu från American, ibland räcker det så. Och sex timmar senare trampade jag vidare mot jobbet på kära gamla Bettan. Det hårda helglivet är inte så tokigt. Men kan man kalla det för afterwork om man jobbar dagen efter? Jag är tveksam till det, så jag tror jag måste ha afterwork imorn kväll med för på måndag är jag ledig, lovely!

.